Trodde jag aldrig skulle säga det, men jag har håller med Skönhetsrådet i deras kritik av förslaget på en spektakulär påbyggnad på det så kallade Trygg Hansa huset i kvarteret Brädstapeln. Inte för att det egentligen är något fel i själva utformningen av påbyggnaden, tvärtom, det vore läckert att se det bli verklighet. Bara inte just på detta hus.
Modernistisk arkitektur från 70-talet brukar normalt ge obehagliga rysningar längs min estetiska ryggrad, men just detta hus visar faktiskt upp de arkitektoniska värden som Skönhetsrådet säger sig vill skydda. Jag fattar huset helt enkelt och kan till och med uppskatta det. Ett sällsynt fall av bra 70-talsarkitektur som håller än. Skönhetsrådets kritik var egentligen ganska väntad. Huset är byggt mellan 1972-77 och blev blåklassat av Stockholms stadsmuseum 2009 vilket är den starkaste skyddsklassen, under uppmärksammade former i samband med ett annat förslag till ombyggnad som skulle innebära att paviljongsbyggnaden skulle rivas och ersättas av ett högt hus.
Enligt projektsajten så vill arkitekten Manuelle Gautrand att hennes tillägg ska uppfattas som en fjäril och utformingen inspirerades av japanska pappersvikningskonsten origami. I de mellanrum som uppstår ska gröna rum skapas och öppnas upp för fler än bara kontorets innevånare. Gott så. En påbyggnad av detta slag behöver inte vara fel per automatik. Förhopningsvis ska det tillföra värde och gärna bilda en ny harmonisk enhet. Men detta förslag får inte jag att hänga ihop. Jag ser bara två hus staplade på varandra. Håller ni med? :-)
Projektsajt föt Brädstapeln
Skönhetsrådets yttrande
Om Trygg Hansa huset på Wikipedia
Trygg Hansa huset idag
